Vid motionsspåret där jag går så har vanligtvis myrorna så skickligt kamouflerat sina bon – ja en stack med barr smälter ju snarare in än sticker ut.

Nu när snön fallit så ser de största stackarna ut som en sockrig topp – och jag börjar så smått undra hur de har det där inne.

Foto: Glada Gotland

Eller snarare där nere under, för en stack lär vara lika stor under som den här uppe – fantastiskt flitigt fixat. Men hur är det just NU i ljuvliga januari!?

Trots fin spårsnö ser jag inga nyfikna myrfötter ute för att testtrippa i det vita!

Men inte undra på för de ligger lågt… i dvala! Tätt i hop för att värma varandra samt sin Drottning förstås – myror är hovligt sams i sömnen också!

Fryser de inte ihjäl när minustempen sjunker!? Efter lite efterforskning kan jag konstatera att sååå kallt kan det knappast bli ens här – för minus 100 grader skall de små rackarna klara.

Mina stackars tår klarar knappt -10…  trots varmt foder i skorna – så jag går snabbt på motionsstigen hem och värmer mig från tå till topp med lämplig musik som ger mig glädje då jag vet att jag säkert kommer få se ett fint flitigt gäng av dem på myrstigen tidigt i vår igen!