När jag knallar omkring bland alla tallar så här några dagar efter stormen/orkanen som drog fram här över Fårö & Fårösundstrakten så bli jag förstås lite ledsen över alla som kanske i allt för späd trädålder fått ge vika för vinden.

Foto: Blåsta Gotland

Jag spelar tröstande en passande t(r)all!

Vi måste mer lära oss leva mer med naturen – att sluta glesa ut för att vi skall se mer ut… då tar snart alla träd slut. Men när naturen vill så spelar det nog ingen roll vad vi gör och vill… om vi inte hjälper till… att skydda det naturliga.

Okej, jag fick lite bättre sjöutsikt men än större insikt att vi är rätt små när den stygga vinden ≈≈≈ vädrets vilda makter ≈≈≈ hotfullt ligger på.

Trots det stora antalet tallar som nu fått falla så består ståtligt skogen omkring mig och den på mig lyckligt kalla!

Jag går nu ut i det fria bland barken och lär mig alla gånger än fler susande skogssånger från de trevliga toppar som än finns ståtligt kvar.

Så hör du nån lycklig där vid stubben så är det säkert jag som är den sjungande träigt trånande gubben.

Men min absoluta favoritskogssång lyssnar jag förstås helst på hemma – liggandes i lä…. lat utsträckt på en fräckt FET MADRASS ♥

Foto: Glada Gotland

PSSST: Klicka på en av de stolta trädstammarna ⇑  så får du också magiskt höra – skogstokigt – eller hur!