Jag brukar gå omkring under solen och nynna några strofer på nån melodi som jag gillar – kommer i bästa fall ihåg några solstänk ur refrängen sedan går texten i moln – men jag sjunger ändå!
Mest nån Pop- eller Rocklåt för jag är uppväxt och formad i den härligt spretiga genren… men även lite ”svensktopp” kan infinna sig där längst ut på sjungsugna tungspetsen.
Min mysiga M hör mig och kanske stör jag henne efter som jag ibland försöker sjunga med både inlevelse och darr. Då darrar hon och längtar nog till sin äkta sångare som just har äkta darr original !
Jo han heter till och med Darrin, kanske bara med ett r, men då mår hon r-fint. Såna sånger vill hon ha !
Nu är min ambition inte att bli en idol eller försöka överglänsa vare sig honom eller solen nåt sätt- men utan toner stannar min takt i kroppen och livet känns … tonfattigt.
Naturligtvis kan jag ha takt & ton och vara helt tyst också, eller för det mesta, men när jag väl kommer igång och upp i varv, vinyl van som jag är, så kan ingenting stoppa mig.
Min ledstjärna om/när solen helt går i moln är Gullan med gulliga ungar som får skaka fram skönsången igen !
Nu darrar tonsillerna – av glädje ! Hallå M… var tog du vägen?
Ja hon är säkert redan på väg till Gåsemora på Fårö för att se D-gossen live… då kan jag passa på att sjunga högt som ”darra den” … jag tror säkert det kommer höras ända dit.
Bättre förband får sorken Zanyar leta efter 😉
