Glada Gotland har äran att få smygtitta in lite i

Robert Ahlmans minnesböcker…

…där han med ungdomlig lusta skrev om många av sina och hans festliga vännernas besök på diverse oförglömliga

Visby-etablissemang

Robert får berätta själv ”hur det var” – eller det han nu tror/minns hur det gick till!

Den här lilla framställningen bygger ytterst på 26 – 27 år gamla (och därmed lite suddiga) minnen, fotografier och anteckningar i timdagböcker som ändå var lite mer utförliga än jag faktiskt hade räknat med när jag väl plockade fram böckerna ur ett skåp där de länge legat ostörda.

Jag fyllde 18 år 1990 och missade helt eller med nöd och näppe många kända restauranger och nöjesställen som ännu fanns i Visby under sent 80-tal.

Favenzia besökte jag aldrig och när jag väl var i lokalen hette den först Järnet och sedan Apple Jack.

En gång tror jag att jag åt på Svarte Rudolf (senare 50 kvadrat och Beyrouth) men i sådana fall minns jag inte ens vad.

Änkan Stares Paradis (den del av Gute som vätter mot torget) hann jag besöka en gång men då endast för att stället abonnerats i samband med en gymnasiefest. Men jag var i lokalen.

Kokslagret, kanske det hippaste stället i Visby vid denna tid (de spelade Acid House och hade några av Sveriges första stå-upp-komiker på scen) besökte jag en enda gång.

Crazy Corner missade jag även om jag hörde vilda historier om dansgolv som fyllts med brandskum och liknande.

Men ett ställe hann jag dock med även om det sedan stängdes med dunder och brak. I mitt minne känns det som om jag tillbringade massvis med tid där som nybliven vuxen men såvida jag inte glömt att skriva ned ett och annat i mina timdagböcker så var det bara ett antal gånger och då under cirka ett års tid.

Men minnet är bedrägligt, som vi vet, och det är därför man överhuvudtaget behöver göra anteckningar och ta foton som hjälper minnet på traven.

Stället jag tänker på är

Acacia/Razzia.

Ja, det fanns även senare, kanske rentav in på 00-talet ett ställe vid namn Acacia i det stora huset på Strandgatan 13 men det var huvudsakligen en stillsam familjerestaurang.

MITT Acacia var ju det vilda stället med en källare med diskotek som i folkmun benämndes just ”Razzia” eftersom polisen tydligen en gång gjort ett tillslag där i jakt på droger.

Det första dokumenterade besöket jag gjorde på Razzia (för denna kväll var vi enbart i just källarvåningen) var vid lucia 1990 då vi hade hyrt stället för en gymnasiefest.

Även om det var sent på året så fanns förvisso en teoretisk chans att några av gymnasisterna inte hade fyllt 18 så det var ju en städad och alkoholfri fest, vilket i sin tur innebar att flera av de deltagande hade inmundigat dryck ganska friskt innan de kom dit.

För egen del råkade jag tappa en klasskamrat på vägen ned eftersom han blev attackerad av en bänk, något som jag fick reda på först flera dagar senare.

Kvällen ägnade huvudsakligen åt dans och tramsande i källaren och jag har ganska många foton från aftonen utöver det här förevisade på mig själv i Paisleyskjorta.

Men det finns exempelvis bilder på hur åtminstone någon av mina dåvarande klasskamrater behöver pallas upp medan det dansas.

Vad det spelades för musik kommer jag överhuvudtaget inte ihåg. Men jag tyckte om den där källaren, där det för övrigt fanns en separat bar i ena änden.

Vi upprepade för övrigt den där festen i källaren 12 februari 1991, då med sjuttiotalstema. Alla fläskade förstås på med pärlhalsband och utsvängda byxor och en i klassen klistrade på sig extra polisonger gjorda av hans eget hår.

Minns hur en ganska snitsig kille på gymnasiet demonstrativt satt, extremt välklädd i samtida stil, och surade i baren eftersom han inte gillade temat.

Har för övrigt en bild på honom då han dessutom röker i den där baren, vilket ju får en att inse att tiden har gått. Fotografiet visar även att arrangörerna visade porrfilm på TV:n i baren vilket i ÄN högre grad får en att inse att tiden har gått.

Maj 1991. Det närmar sig studenten och jag minns det mest som ett evigt springande på stan de sista veckorna.

Vi besökte Acacia/Razzia både 22 och 30 maj och var nu både i övervåningen och undervåningen. Eventuellt hade jag ju varit där fler gånger sedan dess (men har inga anteckningar om det) eftersom jag på något vis fått reda på att DJ:n i källaren spelade ny och spännande musik från England.

Det här var vid den tid då jag på allvar börjat frossa i Manchester-band, både rockiga (Happy Mondays)

och elektroniska (808 State).

22 maj 1991 var vi ute och sprang på stan och besökte Donners brunn(vi var säkert bara inne och tittade eftersom en 18-årig gymnasist knappast hade råd att äta där) och gick sedan på razzia där jag tiggde och bad att Mr DJ skulle spela lite spännande musik.  ”Du kommer att gilla det”, försäkrade han mig. Det gjorde jag säkert.

30 maj 1991 förberedde vi oss som bäst för studenten dagen efter men jag och en av klasskamraterna hann åter kuta iväg till Razzia. Blev nog mest dans men minns även att vi var i övervåningen en del. En av stans dåvarande hårdingar stod för övrigt och dansade i källaren och jag höll respektfullt avstånd.

Sista besöken ägde rum under hösten 1991. Jag har noterat att jag besökte Acacia 2 augusti men inte med vem eller under vilka omständigheter.

Betydligt bättre dokumenterat är mitt (vad jag alltså minns) sista besök på etablissemanget 29 november 1991. Jag har ett foto på mig själv då jag poserar utanför ingången tillsammans med medlemmar ur Visbys dåvarande synth-scen.

Jag har bomberjacka. Var inne i baren och träffade på kompisar som vid något tillfälle, till bartenderns irritation, körde någon slags pogodans då någon rock- eller punklåt spelades. Den ene kompisen hade skaffat tuppkam och visade sin tröja med hål på armen ”via riktigt slitage”.

Efter detta hörde jag, på ryktes vägnar, att Acacia hade stängt efter ett par riktigt otäcka rallarslagsmål mellan olika gäng som inte gillade varandra. Med reservation för överdrifter så påstods det rentav att stolar åkt genom fönstren och dylika saker. Jag tycker mig även minnas att jag pratade med folk som var med när detta hände (åter med reservation för överdrifter).

Kontentan var i alla fall att det Acacia jag kände stängde och förblev stängt under ett tag. Troligen öppnade stället igen någon gång under 1992 och även om namnet Acacia ännu hängde med så var det nu en stillsam restaurang.

Jag var där inne och vände någon gång 1992 eller 1993. Det var tyst och stillsamt och folk satt och åt. Och något Razzia var det inte tal om.

Jag har med andra ord inte satt min fot i den där källaren sedan 1991. Och även om detta sammanfattningsvis inte är så märkvärdigt utan bara är en tonårings minnen av sina första uteställen så betydde det i alla fall något för mig.

Vägen in i vuxenlivet och första upplevelserna av uteliv. Vi är många som har liknande minnen.

Roberth Ahlman Visby anno 22 oktober 2017