Kanske har jag fått retrosjukan men har i så fall hamnat på rätt lasarett och i rätt händer när låt 4 poppar fram genom de putande minnesläpparna! Så utbrister jag högt – ”Oj då kära nån” för jag blir riktigt skraj när jag ser att Doktorn är självaste Peter Sellers, nu mår jag snabbt sämre. Inte ens låren på Sophia Loren lockar mig att stanna.
Kollar mig i sjukhusspegeln och jag har förvandlats till en rosa panter. Är detta djursjukhuset!? Peter S har ju ställt till det riktigt ordentligt som Kommissarie Clouseau, törs inte lita på detta yrkesbyte, bäst att dra vidare innan han försöker spåra upp mig.
Tassar tyst och raskt genom sjukhusetsskivkorridor för att hitta bot men det blir nu et(t)er värre när Hasse Alfredsson tagit på sig vita rocken och syster yster är självaste Brita Borg. Tempen visar nåt i början på 60 och nu får det sannerligen bli annan medicin, miljöbyte med mer modernt.
Somnar i koma efter fått nåt flummigt vitt fast färggrannt flower power pulver – drömmer på små skära moln mig mer framåt fast fortfarande bakåt om att jag är rätt hög, men myndigt mer laglig sådan där på min balkong exakt 1976 när jag ser och hör flygande tefat.
Låt 5 ”On with the action” får mig att längta till den utsikten och ljudliga insikten jag fick där i mitt gamla ungkarls hem. Denna låtlandning tack vare bläddrande och letande i skivbacken efter friska LP nu när allt skriveri hamnat i sjuksängen så att säga, då öppnades den här buren!
Men aldrig kommer jag väl sluta spana efter UFO eller att apa mig och visst känns det väl uppiggande med mogen musik via lite slang!