Låt 2 som poppat upp i min skalle (läs gärna om låt 1 först här på Glada Gotland) kommer egentligen genom en olycka eftersom min granne så olyckligt brutit sin fotled hemma i sitt hem. Men det är en kruttant som i vanliga fall far backen upp och ner på egna ben vid handel och andra ärenden på stan. Först trodde hon det var en ”vanlig” stukning och hoppade omkring där i sin lilla kära lägenheten och varsamt vattnade alla krukväxterna innan det bar av till akuten för ordentlig koll.

Visst var det av, på två (!) ställen och riktigt komplicerat dessutom. Sedan dess så har hon varit opererad, ompysslad och gipsad. Just gipspaket är ju inte är så bra för känslig 94-årig hud. Nu har dock experter på ortopeden tagit sig an eftervård och vid senaste omläggningen och dunderpaketinslagning, modell mjuk, så stämde det glada lasarettsgänget upp i låten: ”En tuff brud i lyxförpackning”…sjukhuspersonalen var inte riktigt säkra på vem som gjorde den i original men Lill-Babs var snabba svaret från vår popigt pigga patient.

Jag och min alltid så mysigt lyxförpackade (!) M var med  på ett hörn som moraliskt stöd på Visby Lasarett när grannen berättar om den glada musikaliska episoden. Så nu nynnar jag såklart friskt på Lill-Babslåten med hopp om än snabbare läkning av hennes ben. I övrigt så mår hon efter omständigheterna ganska så fint och höll med om att hon själv är rätt tuff...men knappast i lyxförpackning. Men melodier från nu eller som nu från förr är förbaskat bra medicin att ha med mycket god läkekraft och med en utmärkt bra bieffekt: Ett glatt leende som förlänger (sång)munnen!

Tidningarna i väntrummet på lasaretten även då kom med viktig fakta om gubbar och kubbar