Motstånd eller motion... jag jag väljer det senaste trots att jag nog trotsigt kämpat emot. Eller egentligen inte, för jag har gått i lugn takt på den fina 2,5 kilometers slingan som praktiskt taget startar utanför min dörr.

Då är det ju faktiskt inte lätt att hela tiden komma med undanflykter för kanske andra mer bekväma utflykter. Nä nu skall det pinnas på lite fortare så hjärtat känner sig gladare och svettigt tackar för att rundan gick undan som hundan.

Förresten vad är det med de hundägare som låtar sina jyckar göra ifrån sig mitt på spåret – och då pliktskyldigast stoppa ned skiten i en hundbajspåse och sen lämnat kvar plastpåsen som grindslant i intåget i naturen – usch & fy!

Stackars jycke som har sååå dum husse/matte.

  Morr & Grrrr…

Låt heller högen ligga fritt vetja så tar naturen hand om den – men otyget med plast platsar verkligen icke på motions – eller naturstigar. Skulle jag då råka trampa i den i min motionsiver så kan ju doften skyllas på att: Ja idag tog jag i skitmycket !

Hur som helst så vid start igår så slingrade sig en svar rätt lång, på mitten tjock,  S N O K  mitt över spåret vid startsträckan.

Men ganska så reptiloutbildad som jag är så far först farhågorna om huggorm fram, men den här var inte på hugget och märkte inte att jag kom klivande galant och graciöst i dess slingerspår.

Jag stannade till och stampade lite i backen och då kollade den på mig och tyckte nog jag såg minst lika tjock ut på mitten men var själv föga intresserad av mer motion –  den ville nog bara hem till sin håla och vila i sin ut efter lyckad nattjakt.

Min egen håla får vackert vänta… för här skulle sättas ny rekordtid idag – men det är egentligen inte mitt syfte, att slå rekord alltså, bara känna glädje över att både få se naturliga djur i naturen och veta att bakom varje krök finns en fin överraskning.

Extra nyfiket skönt att snoka sig fram på stigen för idag tog jag med mig kameran ifall jag skulle få repris på detta möte, eller se nåt nytt, mer positivt än negativt i livets spår är det.

Men naturligtvis lyste Fru Snok med sin frånvaro men annat i naturen kring spåret att glädjas åt fastnade fint + den hurtiga joggaren (!) förstås!

Dessutom ett försnack med Gubben i Stubben som vist sade att det där med korrekta motionskläder är oviktigt…

…bara att frisyren blåser åt samma håll som du – annars kan du kallas kalhygge!

Klart inbjudande för bara lätt stros – och/eller stanna kvar som en envis maskros ⇑

Men jag vill ju inte falla som en fura på första försöken… här gäller det att sig ej klanta…⇑

…utan vara mer som en ung frisk planta. Hålla flåset uppe och ej gå på nån fint…⇑

...att slänga mig ned och börja tokdofta på en hyacint. ⇑

Eller dessa små söta gula som jag höll på att mosa med min sula. ⇑

Ja faunan är så småskaligt fin men att veta vad alla heter är inte lätt – men de gillar att jag nu stänker lite svett! ⇑

Snart i mål igen – eller är jag 2000-lightyears from home!? ⇑

Ja tänk vad kroppen känns härligt flytande efter lite lätt skogsmotion!

Min nyvunna passion!

 ♥ Tack M för inspiration & transpiration 😉

Samtliga foton som alltid får lånas/delas fritt mot uppgivande av källan: Glada Gotland