Tittut Henrik Ivarsson…

Foto: Siri Iversen-Ejve

….du kallar dig själv ibland för Glassgubben, varför!?

Tjena Glada Gotland!

Sedan jag flyttade till Gotland våren 2015 har jag jobbat som glassbilschaufför åt Hemglass. Just ordet Glassgubbe är något som vi kollegor på jobbet brukar skämta och kalla oss själva, men det  händer även att jag kallar mig det i privata sammanhang när jag pratar om något kopplat till mitt arbete.

Att jag blev glassgubbe är en ren slump. När jag och min fru flyttade till Gotland hade jag ingen anställning klar och jag lovade mig själv att ta första bästa jobb jag blev erbjuden för att säkra försörjningen.

Idag är jag glad att det blev just Hemglass. Det är ett ganska fritt och självständigt jobb där du möter många trevliga människor och skänker mycket glädje.

Vad trevligt, hur stort är ditt distrikt?

Vi är tre stycken glassgubbar som kör över hela Gotland. Vi har inga fasta distrikt, men vissa turer kör man oftare än andra. Jobbet som glassbilschaufför har gett mig en bra geografisk koll på den här ön, vilket jag inte hade som nyinflyttad.

Har du smakat på alla sorter du nu levererar så du vet vad du säljer?

Jag har bra koll och kunskap om alla produkter som vi säljer, men jag måste nog erkänna att det finns några få glassar som jag hittills inte har hunnit smakat.

Nu är det ju inte bara glass i sortimentet utan diverse frysta färdigrätter också, nån favorit där?

Ja vi har ju allt från fiskgratänger till chicken nuggets, men jag måste nog rekommendera våra handgjorda stenugnsbakade pizzor. Annars är Hemglass kladdkaka en favorit!

Foto: https://www.hemglass.se/

Du som nu håller på med musik, vi kommer strax in på det, hur står du ut med  Hemglassbilens truddelutt – ja du om nån får ju höra den åtskilliga gånger per tur!?

Vi har ju allt mellan 40 och 100 stopp på en arbetsdag, och vi spelar melodin ca 3 gånger innan varje stopp, så det blir ju ganska många gånger.

Jag får ofta frågan om hur jag står ut med truddelutten och om jag upplever den som tjatig. Ska jag vara ärlig så tänker jag inte på själva ljudet längre, utan man fokuserar på var och när man ska spela melodin inför ett stopp.

Det ligger viss strategi i hur man ska spela för att kunderna ska höra så bra som möjligt.

Har du kanske gjort någon alternativ låt som du heller nynnar på under din Hemglasstur?

Nej något alternativ till Hemglass melodi har jag inte gjort, men det blir ofta mycket musik i glassbilen.

Vi utgår från Visby, och ska man sälja glass uppe på norr eller nere på Sudret så kan det ta 45 min fram till första stopp.

Då finns det mycket tid till att sjunga eller klura på låttexter medans man kör.

Som sagt, det är i musikens värld du gärna vill vara, vad heter den senaste kompositionen du skrivit?

Den senaste kompositionen jag har skrivit heter ”Dit vi vill” som jag även spelade in nu i mellandagarna. Låten var först skriven på gitarr som en slags sjömansvisa, men tog sig en mer svävande karaktär när jag spelade in den.

https://www.youtube.com/watch?v=JQhCyQl4xuM

Du har härlig röst och tänkvärda texter, skriver du om dig själv och upplevelser du varit med om i livet?

Tack så jättemycket! Det värmer varje gång någon berömmer en för vad man gör. Det kommer hela tiden textrader till mig. Sen brukar det svåra vara att pussla ihop raderna och få dem att funka i låtform.

Jo visst handlar nog texterna om mig, men i skrivande stund försöker jag att inte tänka så mycket. Det är först i efterhand som jag börjar förstå vad låtarna handlar om.

En feg liten sparv, en av dina melodier, är du ju i alla fall inte längre för du flög, eller tog steget och blev bofast i Fårösund för cirka ett och ett halvt år sedan, känns den flygturen skön?

Absolut! Det känns verkligen som vi grejade flygturen och att vi nu har landat stabilt på marken. Men sen tror jag att vi alla har en feg liten sparv inom oss som vi hela tiden måste utmana till att ta nya flygturer, och för varje steg vi tar så växer sig de där taniga vingarna lite starkare.

Hur kommer sig att det blev just Gotland, slump eller du fått smak på det tidigare?

Man kan säga att jag gled in på slutet av en längre koppling till Gotland. Min svärmor är dekormålare inom film- och reklambranschen. Hon har tidigare jobbat med många filmproduktioner på Kustateljén, så min fru vistades mycket här i Fårösund som barn.

Sen har deras familj  haft sommarhus och vistats på olika delar av Gotland. Men för 5-6 år sedan köpte min fru och svärmor en tomt här i Fårösund och öppnade konstgalleriet Galleri Zelma.

Foto: www.gallerizelma.se

Min koppling hit börjar egentligen med att bo i husvagn utanför galleriet under somrarna, och efter att boendet i Stockholm började kännas alltmer meningslöst så tog vi chansen att flytta över Östersjön.

Du har ju varit storstadsbo, Stockholm, hur känns den kontrasten från stort till litet?

Jag tycker man upplever kontrasten som starkast när man åker tillbaka till Stockholm på besök. Nu när jag är i storstaden blir jag väldigt trött av all fart och fläkt. Man klarar två dygn, sen vill man tillbaka till lugnet på ön.

Anonymiteten är ju också en stor skillnad. I Stockholm kan man stryka runt likt en skugga som ingen ser.

Här är det mycket lättare att lära känna folk. Säger man hej till en främling i Stockholm tror folk att man är dum i huvudet.

Här i Fårösund finns ett intresse i att lära känna nya människor och att göra saker tillsammans.

Känner du dig fortfarande som en ”provgute” – eller att det är här du hör hemma?

Ja eftersom jag längtar tillbaka till Fårösund när jag är på resande fot så är det nog här jag hör hemma just nu.

Vad är finaste fördelarna med ö-livet?

Det finaste är naturen och närheten till naturen, där finner jag mycket lugn. Sen har vi två hundar med mycket energi. Då är det perfekt att åka ut i skogen eller till havet och låta dem springa fritt.

Några nackdelar?

Nja, jag vet inte. Saker och ting blir problem så fort man börjar se dem som problem.

Tillbaka till musiken – vilken artist har du själv som inspirationskälla?

Jag vet inte riktigt. Den musik jag brukar lyssna på är väldigt långt ifrån den musik som jag själv skriver och spelar. Jag växte upp med ganska tung musik och att springa på hardcore-spelningar på Kafé44 i Stockholm.

Foto: Kafé 44

Även om jag har breddat mitt musiklyssnande på senare dagar så är det väldigt sällan som jag slår på något i stil med det jag själv sysslar med.

Det som inspirerat mig allra mest är nog personer som uppmuntrat mitt musicerande under min uppväxt. Jag hade en fantastisk musiklärare under högstadiet som hette Göran. Han var genuint intresserad och ville förstå den musik vi elever lyssnade på. Han inredde även en replokal i skolans skyddsrum där vi ofta vistades istället för att gå på lektioner eller till matsalen för att äta.

Min underbara sångpedagog Irene som var genompostitiv och verkligen fick en att blomma ut.

Sen vill jag tacka ledarna på Skärsätra fritidsgård som lät oss få tillgång till replokaler, musikstudio, att arrangera konserter och spela live.

Och när började du att spela och komponera egna låtar?

Jag fick en elgitarr när jag fyllde 13 år, och redan då började jag skriva musik trots att jag inte behärskade instrumentet.

Jag knopade ihop enkla punklåtar och tyckte att allt lät häftigt så fort man drog på disteffekten på förstärkaren.

Alla kompisar runt omkring ville lära sig spela Metallicacovers, vilket inte intresserade mig ett dugg. Jag kände redan då att jag ville uttrycka något eget även om det på den tiden måste ha låtit helt förskräckligt.

Foto: Henrik Ivarsson

Du har också varit med i några grupper – berätta!?

Ja några stycken, jag startade mitt första band när jag 14 år. Ska jag vara ärlig så kan jag nog inte ens räkna alla de band och ensembler jag spelat med. Som sagt började jag spela punk som tonåring, vilket senare ledde in till blytung metal i takt med att vi blev bättre på våra instrument. På
den tiden sjöng jag inte, då bestod de vokala delarna av growl eller skrik, vi lät som monster.

Under gymnasietiden lugnade musikstilen ner sig lite och jag började sjunga på riktigt. Materialet då var någon form av mollstämd rock, ganska likt det jag gör idag, fast med mer experimentella och progressiva inslag.

För drygt 10 år sedan köpte jag min första inspelningsutrustning och jag började sitta hemma och arrangera studioversioner av mina egna låtar. Detta ledde ganska snabbt till att jag började intressera mig mer för elektronisk musik och vad du kan göra med datorns hjälp.

Tillsammans med min fru Siri har vi släppt några EPs med experimentell elektronisk musik under namnet Soffasoll.

Foto: https://soffasoll.bandcamp.com/

Jag har även gjort mer dansant musik i konstellationen Angelic Ox

När jag bodde på fastlandet hade jag även chansen att jobba som producent på produktionsbolaget Winkir där vi producerade och sålde teater- och musikföreställningar till främst Riksteatern och kommuner.

Så allt mellan punkrock och professionell kulturproduktion har det blivit.Idag skriver jag och uppträder med textbaserad akustisk musik.

Jag spelar också in ganska tung instrumental musik under namnet Morris i Motljus

Foto: https://morrisimotljus.bandcamp.com/

Vilken är din favoritlåt så här långt av eget material?

Oftast är det så att den senaste, eller den låt man arbetar med för stunden brukar vara favorit. Jag är nog ganska stolt över alla låtar jag har skrivit, men ”En feg liten sparv” verkar ju gå hem hos många.

https://www.youtube.com/watch?v=ExfpXH_qKJM

Vilken är då världens bästa låt?

Oj, det var svårt! Jag vet inte om det finns en sådan låt. För min del brukar låtar ha en tendens att bli som soundtracks till händelser eller perioder i livet. Då är nog just en sådan låt världsbäst på att representera just den händelsen för just mig.

Du spelar gärna live – när finns möjlighet att höra dig nästa gång?

Den 2 februari spelar jag på Café Mirell i Slite tillsammans med Ulf Hedberg och Eva Cyrén.  Det ska blir kul! Varmt välkomna!

Foto: https://www.facebook.com/cafemirellslite/

När var du själv på en livekonsert senast, var och vem såg du då?

Senaste kulturevenemanget som jag inte själv spelade på måste ha varit när Lazy Afternoon spelade på Restaurang Utsikten här i Fårösund tidigare i höstas.

Den senaste stora livekonserten var när min fru drog med mig på den franska artisten Yelle som spelade på Debaser Medis i Stockholm. Cool elektronisk musik med två livetrummisar.

Foto: http://www.yelle.fr/

Övrigt nöjes– och kulturutbud, vad blir det för dig då?

Jag är faktiskt förvånad över hur stort utbud med kultur vi har här på ön. Jag sitter själv i styrelsen för KUNO – Kultur på norra Gotland, och vi arrangerar otroligt mycket.

Club Acoustic är en personlig favorit att både spela på och besöka som publik.

Om du nu hade makt och möjlighet att göra något för alla ö-innevånares bästa, vad skulle du se till att göra då?

Haha! Det låter som en fråga man ställer till en Miss Universum-kandidat!?

Vad i övrigt i livet gör dig riktigt lycklig?

Att sova ut. Får jag sova tillräckligt så vaknar jag glad och på gott humör, vilket både är roligare för mig själv och min omgivning.

Och när du blir arg och förbannad – hur yttrar det sig?

Tidsoptimism gör mig förbannad. Jag är uppfostrad att det finaste man kan ge en annan människa är tid, men att ta någon annans tid är näst intill en dödssynd.

Du har ju nyligen fyllt 30 hur firade du det?

Familj, släkt och vänner arrangerade en överraskningsfest för mig i Stockholm. Det blev en jättekul kväll!

Grattisfoto: Siri Iversen-Ejve

Sist men inte minst – har du lämnat några nyårslöften som omgivningen kan se dig blomma ut i under 2017!? 

Kanske inget nyårslöfte, men jag har bestämt mig för att bli en hejare på att spela munspel.

När jag bodde på fastlandet så brukade jag uppträda tillsammans med medmusikanter.

Låtar som skrevs under den tiden hade ofta partier där pianisten spelade solo. Nu när jag står ensam på scenen så tänkte jag att lite munspel kunde passa bra att fylla ut dessa partier med.

Foto: Siri Iversen-Ejve

Glada Gotland tackar för en trevlig inblick i Henriks ”glassiga liv” och ser fram emot kommande sång och (mun)spel, ja till och med från Hemglassbilen, i alla fall om det är Herr Ivarsson som kommer på min väg 😉