Vet att jag utlovat en shoegazeutbildning på en massa poäng…

Hej kära vänner. Hur känns det så här en vecka efter psykedeliaexamen? Vet att jag utlovat en shoegazeutbildning på en massa poäng, men innan dess måste jag få en veckas andrum… eller kanske två? Därför kommer vi denna vecka istället att titta lite närmre på den lite mindre namnkunniga (?) genren, psykedelisk countryrock – häng med!

Alla babblar om Sweethearts Of the Rodeo med the Byrds, vilken i och för sig är bra men som typ två spår exkluderade enkom är en högst traditionell countryplatta. Tyvärr tog Byrdsianerna med sig ytterst lite från den fullkomligt fulländade psych/country-hybridiserande föregångaren, Notorious Byrd Brothers, det vill säga, så la de rocken och psychen på hyllan på Sweethearts för att helt grotta ner sig i traddig country och country-folk. Konstigt drag då ej uppenbarligen var ute efter att göra något ortodoxt? Nä, psykedelisk country-rock föddes sålunda inte med Sweethearts, och absolut inte, utvecklades den genom denna plattan heller – Nä, Notorious Byrds Brothers is da shit och Coop Records kan förse er med både Notorious och Sweethearts. Coop Records kan också förse er med International Submarine Bands enda platta (Gram Parsons band innan han dåligt fuckade upp the Byrds heeelt).

Men…

… eller nja… sent 1967 kom faktiskt Los Angeles-gruppen, Hearts and Flowers, ut med plattan Now Is the Time For Hearts and Flowers, vilken innehöll tillräckligt med o-ortodox country och smyg-lysergisk pop för att med nöd och näppe kvala in som allra första svagt psykedeliserade country-rock-pop-skivan någonsin. Lyssna själv och avgör.

På uppföljaren, Of Horses – Kids – and Forgotten Women från 1968, hade de definitivt tippat över, åtminstone på låten, Ode to a Tin Angel, vilken är ren och skär ultrapsykedelisk folk-pop-country! Rekommenderas! Finns att beställa på Coop Records… eller om du är riktigt cooooooooooooooooooool (sköjar, inget är nördigare än ett original), kan du fortfarande köpa dessa två som original för en relativt billig slant. Naturligtvis kan då även Coop Records stå dig bi med tips om hur mest ekonomiskt fördelaktiga anförskaffande kan ske.

Oj! Just det! Höll på att gå förbi Buffalo Springfields Again från oktober 1967! Tyvärr är dock denna aningens föööör bra för att vara riktigt bra… if you catch my drift. Lite som Moby Grapes debutplatta, det vill säga alldeles föööör många grymt bra kockar som ska försöka samsas i ett för litet kök. Det vill säga en platta, som till skillnad från the Byrds plattor, endast gav utrymme till max tre låtar per alldeles för många duktiga låtskrivare (Byrds hade för få, därför blev deras plattor bättre, if you catch my drift). Resultatet blir broiler, och något ganska svårälskad (som ett musikaliskt A-barn på steroider, if you catch my drift.)

1969 kom dock plattan som klickade heeeelt rätt på rätt sätt: Gilded Palace of Sin med the Flying Burrito Brothers. Oj vad den är bra, punkig, stenad, rockig, countrifierad, psykedeliserad, dum, trångsynt/sinnesutvidgad, fuzzifierad, bondig, oj vad den är bra! Här fixade ex-Byrds-medlemmarna, Chris Hillman och Gram Parson, till allt som gick snett med Sweethearts! Rekommenderas varmt! Coop records har beställt denna, och hoppas att den ska dyka upp vid midsommar ungefär.

Redan med Aoxomoxoa (1969) kunde man höra att ”högprästerna” i the Grateful Dead hade börjat sniffa lite i gödselstacken. Sålunda blev 1970-års, Workingman’s Dead, mycket trendlogiskt riktigt till en countryrock-platta. Senare samma år gav de dock ut mästerverket, American Beauty – kronjuvelen vad gäller psykedeliserad country-rock. Rekommenderas varmast! På Coop Records hittar du alla tre nämnda samt Anthem Of the Sun vilken föregick de andra.

Mycket hände runt 68… ända fram till 1977 typ… då disco-countryn föddes… och efter 68 ville alla countryfiera sin musik. Alla verkade bli lantligt melankoliska i det mäktiga bakrus som åren 65-69 måste ha orsakat. Alla skulle från och med 69 ha med minst en hästkrake, ett lapptäcke, en hagelbössa och en majspipa, på sina skivomslag. Alla skulle från och med 69 ha med minst en banjo, en steel guitar, en mandolin, ett trasigt piano i sin produktion. Sålunda blev sådana som James Taylor, Joni Mitchell kungar/drottningar 69/70 – men fy faaaaaan för James Taylor! It’s a jungle out there so beware.

Till psykedeliserad countryrock äter man naturligtvis piggvarsfilé med skirat smör, riven färsk pepparrot, färsk potatis och färsk gotländsk potatis. Till detta dricker man en god pils.

Halebale!