Jag har fått besök av svartmyror i mitt hem. De har inte direkt knackat på dörren och blivit insläppta. Nej de har smugit upp i någon springa bakom kyl & frys och varit så fräcka så de försökt ta sig in i kylskåpet. De små rackarna måste ha en stor känslig näsa och dito aptit. Visst finns det en hel del gott doftande saker där men jag vill inte ha dem i klasar kalasande på mitt käk.

Vad göra? Först dra fram båda skåpen för att kolla springläget som visar sig vara långt så det blir att fylla med myrmedel som väl ska smaka lite bittert och göra det surt för stackaren och stacken. Säkert har myrorna som slickade i sig lite av det vita pulvret nu hunnit varna de andra – ”För fasen gå inte dit då åker ni på en nit”.

Men myrsamhället är stort och informationen har ännu inte nåt runt till alla, myr-i-phonen är ännu inte uppfunnen, gammaldags antenner och närkontakt gäller fortfarande. Så nu kommer ett ny nyfiket sniffande myrpatrull spatserandre i rät riktning mot diskbänken där soppåsar med diverse odörer står lockande. Puh. Att döda någon av dem är en sannerligen dum och omyrlig taktik. De tycks ha räkning på varandra och irrar nu runt för att få med sig alla hem igen innan det blir ljust – verkar som de gillar nattamat bäst, är man svartmyra så är man. Själv är jag inte uppe för att fylla kistan utan att tömma blåsan – så nu blev de blåsta, en stund i alla fall.

På morgonen efter är det lugnt, jag måste skrämt skiten ur dem där mitt i natten, de gillade väl inte min genomskinliga pyjamas där de fick se den groteska gubbmyrsloken härligt men farligt hänga ständigt beredd att slå till . Men så helt plötsligt kommer den en liten ensam svart myra springande i en rätt skön springstil över köksgolvet. Jag skriker – ”Stopp” till den objudna gästen och frågar myndigt

– ”Har du stuckit från stacken din ensamma stackare”?

Döm om min förvåning när myrrackaren vred sina sminkade små antenner mot mig och svarar lite hest

– ”Mitt namn är Adam Ant – och jag har gjort comeback, dessutom så samlar mina Ants in lite godis för att fira The Gunners Daughter – bröllop i liten eller stor skala är en kär fest eller hur, fråga Madde och Chris till exempel”!

Jag står nu först lite förskräckt där vid kylskåpet som en Cool Zombie. Ibland är det mest oönskade bara lite oväntat så jag säger generöst – ”Welcome back” to The Blueblack Hussar. Nog satt Adam först lite myror i huvudet på mig men nu råder här väldoftande myrra i stället för mysko myrr.

Glada Gotland länktips för myr- och vinylsugna: http://www.adamantmerch.com/products/18780

Lyssna: http://www.youtube.com/watch?v=3myAmL-9870