Häromdagen fick jag uppleva en röst från förr som jag nästan hade glömt bort hur den lät – men visst var det MIN FAR!!

Pappa vandrade vidare för 6 år sedan, så han kom tillbaka minst sagt oväntat – för jag sökte ju absolut ingen synsk kontakt eller så, utan ringde helt enkelt upp hans fru Lily, som fortfarande lever, för att kolla dagsläget med henne.

Jag lät mobilsignalerna bli rätt många, kan ju vara svårt att hitta telefonen i bland, tänkte jag…

…så rasslade då den automatiska telefonsvararen igång och det var min far som svarade!

Måste ju säga att det var väldigt oväntat och kändes faktiskt lite spoooky först – lite stapplig darrig röst. Måste varit inspelat i senare del av hans liv på det då gemensamma numret när de samsades om den luren.

Fick senare tag på Lily på riktigt och sa vad jag kände och visst visste hon att han låg kvar där med meddelandet men hon ville ha kvar det minnet.

Och jag tänkte nu, visst varför inte.  Det är ju kärleksfullt gulligt ändå att ha kvar hans röst och minner henne säkert om alla mysiga livsdagar som de fick tillsammans.

Så nu ringer jag upp honom och säger soligt:

Hallå där pappa George med shorts – jag hör att du har det bra i din sköna sommar!

George Krusell  23 december 1925 – 22 april 2010