Hallå där Hanna Westerén…
…precis 1 år sedan Glada Gotland pratade med dig när du blev representant för Gotland och Socialdemokraterna i Riksdagen – hur har året varit?
Från 29/1 2015: https://www.gladagotland.se/halladar/halla-dar-hanna-westeren/
Foto: Hanna Westerén
Hejsan! Jag tycker att året på det stora hela varit fantastiskt; jag är oerhört stolt och glad över att få representera Gotland och allt det vi har att bidra med. Året har också varit mycket lärorikt – riksdagsarbetet liknar inget annat jag har gjort.
Den parlamentariska situationen är så klart knepig och alla medmänniskor som befinner sig på flykt och behöver olika sorters stöd, har ställt krav på så väl kunskap som politiskt mod. I sammanfattning är jag hur som helst glad över att få göra det jag gjort under föregående år.
Har du lyckats få fram det du vill – eller har andra frågor kommit emellan som kanske tagit upp tiden?
Under 2015 ägnades mycket tid åt att lösa situationen för människor på flykt. Det satte ljus på viktiga utmaningar för Sverige: arbetslöshet, bostadsbrist och en välfärd som fungerar oavsett plånbok eller ursprung.
De utmaningarna är så viktiga att de inte kan stå tillbaka för andra frågor, så att arbeta med dem har känts helt rätt eftersom de angår alla, oavsett varifrån vi kommer, om hjulen ska rulla i Sverige fram över.
Som en svans på det arbetet har dock främlingsfientlighet och ren rasism följt och det har känts oerhört frustrerande och kontraproduktivt; att gång på gång behöva förklara och påminna om varför vi måste ta hand om varandra, om att skulden för världens konflikter inte kan läggas på dem som flyr – det är klart att den tiden och kraften hade kunnat läggas på att hitta lösningar istället.
Men å andra sidan är varje diskussion om människovärdet viktig och kan inte skyndas förbi. Vi som älskar är fler än de som hatar, det måste vi visa i ord och handling.
Jag har också så klart alltid Gotlands bästa för ögonen och där har tre frågor varit mer i fokus än andra:
- Fortsatt kalkbrytning
- Bromma flygplats
- Försvarsetableringen
De påverkar Gotlands förutsättningar så mycket och att arbeta med dem på olika sätt har varit oundvikligt, men samtidigt känts som en naturlig prioritering för mig.
Vilken är den bästa fråga som du lyckats vara med att genomföra som du känner stor stolthet inför?
2015 var händelserikt och även om migrationen varit i fokus, har den regering som mitt parti leder, sjösatt en mängd för Sverige viktiga reformer.
En av dem, som jag tycker är oerhört viktig för en välfärdsstat, är avskaffandet av den så kallade ”stupstocken” i sjukförsäkringen, som klubbades i riksdagen i slutet av förra året.
Jag är också glad och stolt över att vi nu påbörjat sänkningen av pensionärsskatten. Det är inte rimligt att pensionärer ska betala högre skatt än löntagare.
Och något som kanske inte gick som du tänkt dig trots goda försök?
En fråga där beslutet inte blev som jag kämpat för är Natura 2000 i Bäste träsk. Det är ingen hemlighet; jag förordar fortfarande en lösning där natur och näring lever sida vid sida, men med den polarisering som vuxit fram med tiden, förefaller inte sådant ens möjligt att diskutera.
Jag respekterar självfallet beslutet, men jag slogs för något helt annat. Det var tungt att hacka i sig, men sådana är politikens villkor och nu är det full fart framåt som gäller, dels för att göra det bästa möjliga av det så kallade Gotlandspaketet om 100 miljoner kronor, dels för att hitta vägar för fortsatt cementproduktion i File Hajdar.
Hur är det du fångar in signaler inför aktuella ämnen så du riktigt känner att du representerar folket och väljarkåren när du slåss för att få något genomfört?
Först och främst är jag väldigt tillgänglig, för möten öga mot öga, per e-post, telefon och sociala medier, men jag följer också noggrant det som sägs och skrivs i olika medier och andra forum.
Men jag lever ju också ett helt vanligt liv, med familj, vänner och bekanta, föreningsverksamhet och publika evenemang – det är ofta där de spontana, väldigt givande politiska inspelen sker.
Du har ju också blivit fult angripen med fula skriftliga hot – tar det på dina krafter?
Både ja och nej. Framför allt blir jag väldigt arg. Jag tycker det är otroligt fegt att inte kunna skriva under med sitt namn, att inte stå för det man säger.
Men att bli hotad drabbar så klart, en själv, men också ens omgivning, och det demokratiska samhället – det sistnämnda är egentligen det värsta, ur ett längre perspektiv. Att förtroendevalda skräms till tystnad, ibland terroriseras tills de lägger av – vilka företrädare får vi då?
Varför har det blivit så fortsatta fega anonyma påhopp på politiker och andra som försöker göra något i demokratiska former, finns det ett växande utanförskap?
Ja, möjligtvis som en del av förklaringen, men det som sker får inte ursäktas med det. Visst är det så att alla uppenbarligen inte känner sig delaktiga, men att ta till hat, hot, våld är ändå ett stort kliv och vi som tycker att det är oacceptabelt får inte på något vis bidra till normaliseringen av det.
Ett av mina viktigaste politiska uppdrag som socialdemokrat är att bygga och utveckla det jämlika samhället, där alla har tillgång till jobb, bostad och välfärd efter behov. Där klyftorna minskar, minskar också hatet. Men under tiden vilar ett tungt gemensamt ansvar på alla som säger sig värna demokrati och allas lika värde att inte vika ner sig för anonymt hot och hat, utan säga ifrån, anmäla, och så vidare
Idag överös vi ju med ”fakta” och knep som försöker hårt döma exempelvis en grupp människor över en kam – hur kollar du bäst som vanlig lekman riktigheten utan att tro på en billig felaktig bedömning?
Jag är inte helt säker på att jag förstår frågan, men källkritik är ett hett tips för alla som jobbar i förtroendebranschen.
Vi överöses som sagt med fakta och det är lätt hänt att använda förenklade stereotyper och generaliseringar för att sortera och bilda sig en uppfattning. Att betänka vem avsändaren är och syftet med informationen är en god början, liksom att så gott det går försöka hålla huvudet kallt.
Men trots allt så finns det ju mycket glädje och mänsklig värme som kanske försvinner bakom de svarta rubrikerna – kramens dag som ett enkelt exempel. Är du bra på att kramas?
Jag vågar nog säga att jag är så pass bra på det att jag inte behöver en särskild dag för det. Jag har relativt hög integritet, men är också väl medveten om vad mänsklig närhet och fysisk kontakt spelar för roll i hur vi upplever varandra. Med tanke på hur världen ser ut är det väl inte ens kontroversiellt att säga: kramas mer!
När du nu är ledig – har du hunnit med att gå på bio eller teater något och vilken föreställning såg du senast, vad gillade du den?
Jag är sällan helt ledig, men det händer. Den senaste filmen jag såg var ”En man som heter Ove”, jag älskade den! Senaste pjäsen var ”Kärrlek och kirimoja” på Rondo i Klintehamn, mycket underhållande, vilka talanger vi har på Gotland!
Musik piggar upp – någon trevlig livekonsert som fick dig i mysigt gung?
Jag går ärligt talat alldeles för sällan på konserter och mindre spelningar – skärpning!
Jag har en make som sjunger i Nio Sångare och han och tre kompisar framförde en otroligt vacker version av en latinsk julsång i samband med körens julfest i mitten av december. Då hade jag gåshud! Det är det senaste musikaliska minnet.
Hur är det med läslusen Hanna då – vilka nya romaner som du läst kan du rekommendera, eller är det numera mest facklitteratur som gäller?
Jag läser inte på långa vägar så mycket böcker som jag skulle vilja, men visst läser jag – varje kväll innan jag somnar och ibland en skvätt under helgen. Det är väldigt blandat vad som läses ”på fritiden”: ungefär lika delar fack- och skönlitteratur.
Som facklitteratur skulle jag rekommendera ”Käraste Herman” av Maja Hagerman, om grundaren av rasbiologiska institutet i Uppsala, Herman Lundborg, som även försåg nazisterna med många verktyg och idéer för utrotningen av de så kallade oönskade elementen i Tredje Riket. Oerhört intressant, men framför allt ett skamligt och fruktansvärt kapitel i svensk historia.
Som skönlitteratur kan jag varmt rekommendera ”Skymningsflickan” av Katarina Wennstam. En riktig bladvändare, men också med ett mycket viktigt budskap.
Just facklitteratur – om du varmt öppen hjärtligt skulle rekommendera en bok eller skrift till ett grymt nättroll, vad tror på ett positivt lättläst sätt kunde göra skillnad?
Det är kanske ett slitet svar, men skriften som Forum för levande historia tagit fram – ”Om detta må ni berätta” är mycket lättläst och läsvärd, och påminner om vad som händer när respekten för människovärdet urholkas.
Sist men inte minst – vilken kommer bli 2016 års viktigaste gotländska fråga för dig i rikspolitiken som du kommer slåss hårt för?
För mig är det oerhört prioriterat att vi socialdemokrater för en politik som främjar hela landets växtkraft, att bostäder, jobb, samhällelig service och utbildning är tillgängliga över hela landet. Där måste vi gotlänningar alltid vara på vår vakt och bevaka våra intressen, så att vi får rätt förutsättningar att utvecklas. Det handlar om kapital, kommunikationer och kompetens, bland annat. Så det blir en rejäl uppgift, som jag redan satt tänderna i!
PS: Glada Gotland har sett på aktuell SIFO statistisk och kastar in en fråga till:
En fråga som kanske inte är så behaglig men enligt SIFO så är ju S inte längre det största partiet. Vill du kommentera detta på nåt sätt!?
Kommentar till opinionsläget: Jag är envis och målmedveten, självklart kommer jag göra allt jag kan för att bidra till vi åter ska åtnjuta större förtroende hos väljarna.
Det är bara att kavla upp ärmarna och ännu bättre synliggöra vad S står för.
Gör som Glada Gotland – ställ gärna egna frågor till Hanna och så klart övriga politiker – utan hat och hot, lättare och trevligare med öppenhjärtig dialog och kontakt!
Foto: Bertil Virgin
http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/Hitta-ledamot/Ledamoter/Western-Hanna-0412148992926/