Mat skall ju vara tilltalande, eller hur! Så glad som en gurka blev jag vid besök hos min lokale livsmedelshandlare i min jakt efter dagens rätt. Den skulle behövas intas i ensamt majestät eftersom min fru fått förhinder för lunchmöte denna dag. Det är mycket mysigt annars att träffas över tallriken och prata med mat i munnen.

Men så flörtar ett litet paket med små och säkerligen naggande goda morötter åt mig och eftersom jag är en gammal rabbishanne så är ju detta ett oemotståndligt tillstånd. Flörtar åt mig och påsen prasslar till lite och visst viskade den: ”ät mig” – och inte nog med det, för på paketet står helt klart i VERSALER att innehållet kan tala också. Så nu har jag ju en enkel men mycket till-talande rätt och jag får en naivistisk kinderägg känsla i hela kroppen.

Men trots utlovat lockande pockande etikett så blev det tämligen tyst under hela tiden under morotsmåltiden – okej lite kulinariskt knastrade Dacus carota sativus vid tuggandet, men det blev bara rena latinet för mig. Så inte fasen snackar snackmorötter.

Tur i oturen för när jag lämnar den orange/gröna delen av butiken så stannade jag till och degade lite, det fick bli ett 2-pack av:

Vetemjöl, vatten, sirap, margarin, (veg.fett, vatten emulgermedel E471 E472e salt, aromämne) jäst, salt,vetegluten, kardemumma, druvsocker, kornmaltsmjöl, veg.olja, klumpförebyggande (E170 E300) konserveringsmedel. (E202) Enzym. Fyllning: socker, aprikoskärnor, vatten, äggvita, mandelspån av färsk mandel, vispgrädde. Toppning: florsocker.

Döm om min förvåning när den förutom all fylld fakta helt klart tydligt presenterade sig som Semla med syster och gav mig tillåtelse att lyfta på locken och slicka grädde dubbelt upp – inget snack om saken!