Ett Halleluja moment…
…kan jag kanske säga att det blev när jag hörde att Canned Heat skall komma hit till ön i höst. Jag gick raskt fram till mitt LP-skafferi och där fanns de tryggt förvarade på ena hyllan. Musiken de framför har rötter i en romantisk bild av amerikansk lantliga mylla som nog i verkligheten var rätt fattig men det fanns en stor längtan om att just sticka ut på landet och vara fri för dessa storstadsgrabbar.
Fria från droger blev nu tyvärr inte några av bandets grundare och sångaren/gitarristen med den ack så sköna rösten, Alan Wilson, försvann från jordelivet på ett tragiskt mystiskt vis allt för närsynt fort. Han skrev texten samt gjorde om melodin lite till deras stora hit ”Going up the country” där han själv helt klart hade blivit influerad av musik från en stenkaka som kom 1928 med Henry Thomas låt “Bull Doze Blues” . Wilsons version finns med på gruppens The Best Of platta “Cook Book” – leta raskt fram det receptet och njut av lantsmaken!
Det handlar inte om plagiat utan att föra musik vidare…ja att konservera känslan och nu kan jag själva öppna locket på burken när jag känner för att få smaka på rytmer från förr, 20-tal eller 60-tal och känna att det är härliga årgångar som är väl värda att bevaras och konsumeras samtidigt. Du kan inte både ha kakan och äta upp den heter det ju om materiella saker, detta gäller inte musik på vinyl – örongott så mycket du orkar men både smulor och spår är lika härligt kittlande kvar även när du är klar!
På bilden till LPn Hallelujah, som kom 1970, står mor… inte långt från spisen, där vid köksbordet. Hon lägger på den musik hon vill njuta av och känna heta känslor till. Kanske spelar hon Bessie Smith ”Baby wont you please come home” eller Ella Fitzgerald ”Black Coffee”och det är dukat för en ”lugn” mysig kaffestund for two. Kanske är det Mors Dag och barnen har varit på besök, nu väntar Mama på en musik- och fikastund med mannen i sitt liv. Jag tror det gick hett till, konserverat passionerat serverat med så skön värme där på den rödvita duken.
Ute på ängen går korna och tittar lite muusigt förvånade på varandra när de hör de sköna stenkaketonerna knastra kaxigt ut genom fönstret och flugorna surrar och svansar styggt i takt och otakt kring rumporna – i höst står jag och surrar och säger högt men vänligt på Munken:
– ”Öppna burken och släpp ut en konserverad dos ”Boogie Music”, please”!