Har gjort i helgen något som jag sällan gör – nämligen putsat på en gravsten. Ja egentligen två olika. För här på Klinte kryrkogård, den nedanför Klinteberget, ligger min farmor Ella och farfar Alex begravda.
Deras sten är av marmor och var lättare att få i fint skick – eller fri från mossa och annan växtlighet som gjort den rätt smutsig med åren.
Värre var det med Sjömansänkan Lillys grav eftersom den är av kalksten och hon gick bort 1947 så den är ju snart över 70 år och har nog inte skrubbats på allt för ofta under åren.
Men minnet sitter kvar hos Sarah Elisabeth (som hon egentligen heter) och min mission här var att åtminstone skulle hennes namn synas ordentligt. Inga starka medel utan vanlig grönsåpa samt några mjuka borstar.
Varsamt och sakta på den ömtåliga stenen. Dessutom tycker jag det är vackert med ett naturligt åldrande så det behöver ju inte bli helt fritt från tidens tand.
Måste dock tills nästa gång hitta nåt att få bort det röda som ser ut som någon slags järnoxid som nog kommit från just alla träd och växtlighet samt säkert också andra utsläpp som sker över oss.
Skall läsa på och hälsa på fler gånger och då finns ju alltid tillfälle att sätta nån liten blomma och glädjas att hon, farfarsmor from South Shileds i England är upphovet till att jag själv finns.
Känner mig very humble & happy!
PS: Om du undrar om varför det står Sjömansänkan så har du en bit av min släkthistoria här – sannerligen dramatisk.
http://www.tjelvar.se/biografica/akter-3/5133.htm
Allt detta skedde sedan Viktor Krusell först fört sin fru och barn hit till ön för att sedan gå ut på sjön igen som ju var hans jobb… men kom aldrig hem igen.
Finns mycket att berätta om när det gäller Lillys liv i Klinte som jag ber att få återkomma till vid valda tillfällen.
Fint jobbat och fint skrivet käre broder. Känns skönt att du bryr dig.