Sedan jag hade förmånen att vara ute på Östersjön i somras i en ganska så liten båt där jag verkligen fick uppleva det som Solarplexus en gång sjöng och spelade om…
Har sedan här på landbacken gått och gungat i takt… eller rört mig vågigt rart å liksom snubblat över marina ting som liksom påmint mig om min blöta strapats.
Dessutom kom ju hösten som en ”våt dröm” precis på dagen den första november – så här gäller kläder för tuffa väder!
Dessutom så gäller det att äta klokt innan nästa huppiguppfärd över Östersjön tas – där har jag pratat med min dietist och fått fint paket med rart runda vaniljkex – efter provsmak ligger nu ett gäng gott förankrade i min skattkista!
Annars är ju fisk nyttigt – men jag måste nogsamt se till min utrustning, vid provkast gick linan av två gånger och bästa draget försvann. Vid tredje försöket blev det trassel av alltihopa och jag önskade jag var …
… vän med alla fiskar och kunde njuta naket i harmoni på dess stjärt… men så väcks jag tvärt!
Napp!
Fångsten är klar och gjordes i harmoni… det äkta gäddan kan fortsätta att leka i vassen och va fri. Jag nöjer mig lätt med denna uppstoppade variant… men jag vill ju inte bli känd som en mjukis fjant.
Letar fram värsta brutala alen och känner mig plötsligt plottrig som en luttrad Ost Indienfarare!
Stärkt & Tuff som tusan… men brorsan vägrar surt att släppa styret och lära upp mig till Sjökapten…
…trots att jag dessutom efter goa kexen numera har tre stående ben!
Att spela upp Styrman Janssons Frestelser hjälper inte heller, för fräckt säger han och bara hytter i sin hytt å gnäller!
… så nu sitter jag lite ledsen med en ostämd ukulele och undrar vad fel e !??
Då kommer jag på det, tar av min sjömanskostym, gör myteri… och tar på en slips å annan ”finare” kostym och kör för damer med kläder på… kommer då säkert då få på fönstertvättar stegen stå!
Fasen så glatt – jag tror jag har fått…
Fnatt!