Äntligen kurerad från en överdjävlig förkylning, det tog en vecka och en weekendresa. Men nu tycks 99% av kroppens funktioner återfunna och jag kan glädja mig åt att åter känna vårens dofter! Vilken 1% som saknas letar Doktor Krall fortfarande piggt svar på!

Nu är det väl inget att gnälla över lite halsont samt seghet så hela kroppen inklusive knoppen varit som en komalåda nu när resten av världen ser ut som den gör – men nåt som jag inte gör är att försöka likna min situation med nån annan mer omtumlande världslig historisk händelse, kan gå snett på alla sätt, så jag kniper… eller suger!

Nåt som inte suger (fast tvärtom) är karameller – fasen så gott. Hädanefter så kommer min fråga vid bokning av övernattningsplats alltid att inledas med gottefrasen:

Har ni gratiskarameller!?

Vid nekande svar  🙁  så spelar det ingen roll hur rummet ser ut och vilken standard det har, ingen skål så får de inte mitt gillande.

Vid jakande svar  🙂  kan inte ens vägglöss få mig att fly om en färgglad omgång med dessa står så vackert väntar – prassel & mums.

Nu är ju inte de instängda rummen det viktigaste – utan det är mer friheten ute vid lustfyllda platser med lika lustiga vänner som gör livet leende.

Här är hela ensemblen i det fullskaliga lustspelet

Kan någon ta fram min bakpotatis

som naturligtvis utspelar sig i Falkenberg vid Ätran på Vallarnas fina utescen som ses i bakgrunden. Regi Lord Nelson.

Nja, nu skojar jag bara lite extra med min vänner – men helt klart så är bästa medicinen vid alla krämpor, förutom då gratiskarameller, ett riktigt gott skratt tillsammans med ett dito glatt gäng! I Falkenberg blev det verkligen extra lustfyllt & hjärtligt  ♥