Glada Gotland har varit ute på Korsbygården och kollat in Vårsalongen
Vad många härliga sätt det finns att uttrycka sig på – ett sådant är genom konsten och gärna nu på våren som liksom att det skall knoppa av sig i själva livet det som den del av oss stått hemma på kammaren eller i studion och knåpat ihop under den mörka årstiden – nu skall det fram och visas villigt i ljuset!
Så skön mix mellan proffs och amatörer det var där ute i Lärbro. Ja ibland var det svårt att veta vem som var vem… alltså hade det hela som nån form av yrke eller sysselsättning samt några som bara fått en konstnärlig kick för stunden.
Men det är nog av mindre betydelse – för det är själva bejakande att säga JA till livet som är det viktiga. Sedan att jag personligen kanske inte njöt av allt jag såg får jag också ödmjukt säga att det jag i tysthet diskret dissa var det någon annan som högt jublade och hissa – samt gärna ville sätta upp hemma på nån förut trist vägg hos sig.
En del ville också sända ut budskap – få mig och dig att tänka till vad som till exempel händer där ute i naturen. All plast som slängs i sjön och en hel del av detta som sjunker till botten -syns inte finns inte.
Några plastiga förpackningar blev här ett rätt snyggt draperi – men oj så hemskt att tänka sig att mycket stor del sjöbotten är draperad av detta fritt utslängda material.
Strandremsor: Ingalill Fredly som med denna installation vill säga:
Det dumpas bortåt tio miljoner ton skräp i världshaven varje år. Sjuttio procent sjunker till botten, femton procent flyter i haven och lika mycket spolas i land.
Med installationen Strandremsor vill jag visa en liten del av det plastskräp som jag hittat längs Gotlands kust under ett år.
Vad är det med oss människor – FY på oss. Runt vår ö finns ju också mycket vatten där vi i bland annat i dagstidningen som var med och arrangerade denna konstpaus kan läsa att det spills och spolas ut både oren skit (läs bajs) och olja fritt utan att tänka speciellt klokt och eller långsiktigt …eller tänka alls!?
”Vadå – så har vi alltid gjort”… Många passerar ju bara denna ö i sina små eller stora farkoster och är rätt så kloakkänslokalla. Hoburgsgubben håller för snoken. Bysen ryser. Raukarna och lammen gråter åt eländet. Att det sedan skall badas på rena orörda stränder i blått gott hav är ett krav… jo jag tackar jag! Bä eller Bu!?
Ledsna lamm: Alenia Landelius
Finast på utställningen (enligt mitt ♥) är dock de glada naturliga lammen och den fina fyrvaktarbostaden på Stora Karlsö som ligger där bak lammrumporna. De ser så lyckliga ut, hela flocken lamm alltså, precis som jag och de ger mig en härligt kärleksfull glimt i ögat och bräker bejakande:
Bäääätre plats på jorden finns inte
Fantastiskt fint foto: Ellen Marie Martinsen
Så är jag glad att det var fler fotografer som använt kameran och nu gör fotot till en så skön konst, med natur(liga)bilder. Oj vad jag älskar detta. Försöker själv hitta nya vinklar när jag nån gång skall ta en bild med min (mobil)kamera. Blir glad att det då finns de som både tar sig tid och mödan om att hitta dessa fantastiskt objektiva positiva livsbejakande ställen 😉
När jag själv är ute i naturen så tar jag alltid med mig mitt picknickskräp hem till återvinningen – det är väl ingen konst!