Jag blev tillfrågad om jag inte kunde ge lite tips på olika kombinationer av mat och musik och resultatet blev den här lilla essän där jag ger några ödmjuka tips på rätt musik vid rätt middagstillfälle.
Parmiddagen – de olika varianterna
Okej, det här med parmiddagar kan beroende på din åsikt variera på skalan från genuint mysigt och trevligt till den där påtvingade helvetskvällen som man ställer upp på bara för att ens partner vill det. Det finns ett antal olika kombinationer av mat och musik för olika sorters par men jag utgår här snabbt från det ordinära paret med lite koll på både mat och musik samt hipsterparet. För det mer ordinära paret kan man alltid rekommendera exempelvis en förrätt bestående av smörstekt sparris med lite snitsiga tillbehör och kanske en högrev som huvudrätt. Efterrätt kan ofta bestå av en crème brulée eller något i den vägen. Till det lyssnar man på lagom volym med fördel på album med moderna svenska artister som är lagom lättillgängliga men lite coola ändå. Några förslag på album är:
- Oskar Linnros ”Klappar och slag” (2013)
- Veronica Maggios ”Handen i fickan fast jag bryr mig” (2014)
- Linnea Henrikssons ”Till mina älskade och älskare” (2012) eller
- Daniel Adam-Rays ”Innan vi suddas ut” (2014).
Ponera nu att ni är hipsters.
Då vill ni ha förrätter bestående av blandningar av rödbeta, babyspenat, pinjenötter och chevré eller en huvudrätt bestående av Oxchili med kakao, öl och koriander. Eller varför inte soyafilé med zucchini, bladspenat och andra tillbehör. Om du är en hipster som vill ha äldre musik kan du med fördel lyssna på obskyra soullåtar från 60-talet (så kallad Northern soul) vilka finns i drivor på diverse samlingsskivor på Spotify. Är ni mer albumorienterade kan ni alltid lyssna på sofistikerad pop från 80-talet, exempelvis
- Style Councils ”Our favourite shop” (1985) eller
- Blow Monkeys ”She was only a grocer’s daughter” (1987).
Ger garanterad storstadskänsla var ni än råkar befinna er. Den hipster som som vill ha nyare musik kan exempelvis lyssna på den norske disco-/technomannen
- Todd Terjes ”It’s album time” (2014) eller skäggrockarna
- My Morning Jackets behagliga ”Circuital” (2011).
Garanterat behaglig musik att ha i bakgrunden utan att den tar över för mycket.
Mingel och snobbiga middagar i största allmänhet
Ponera nu att du av någon anledning är tillsammans med en person som kanske kommer från en riktigt fin och (låt oss inte genera oss) snobbig familj. Du kanske rentav hamnar i den där situationen där du i något sammanhang (bröllop, dop, förlovning, vem vet?) är tvungen att stå värd för din älskades snobbiga föräldrar (i. e. dina svärföräldrar) och behöver göra ett bra intryck. Det är inte alls svårt. De förväntar sig i vilket fall lite cirkulerande (det som på svengelska kallas ”mingel”, infinitivform ”mingla”) med snittar och champagne innan det blir en saftig oxfilé med rödvin och därefter ost och kex med portvin. Soundtracket kan med fördel bestå av
- Glenn Goulds inspelning av Bachs Goldbergvariationer (1955 eller 1982, den senare i långsammare tempo) eller klassiska jazzalbum som
- Miles Davis ”Kind of Blue” och
- Dave Brubecks ”Time out” (båda 1959, det kan för övrigt aldrig gå fel om du väljer ett jazzalbum från 1959 som enligt många var det bästa jazzåret någonsin).
Kvällen är räddad med denna balansakt på knivseggen mellan konservativt och en gång i tiden chickt radikalt.
Grabbmiddag
(varning för grovt icke-korrekta generaliserande könsstereotyper)
Djupt inne (eller inte ens särskilt djupt alltid) i varje man finns en grabb som kommer fram när vuxna män gör saker tillsammans och därmed heller inte behöver bete sig särskilt vuxet. Du behöver aldrig krångla till det i samband med den där grabbmiddagen som man håller innan man går ut. Allt du behöver är ett gäng pizzor, eller schnitzlar med pommes och bea. Är du riktigt i framkant kan du fixa en nachostallrik. Medan man äter kan man med fördel lyssna på lite nyare album (alltså från nittio- och nollnolltalet) såsom någon av
- Oasis två första eller
- Chemical Brothers dito. Ett annat skojigt alternativ är
- Arctic Monkeys debutalbum från 2006.
Mot slutet av middagen, när man druckit en del öl och cirkulerar lite sådär planlöst i vardagsrummet som grabbar brukar göra när man märker hur det börjar rycka i gå-ut-nerven så kan man spela
- ”London Calling” med The Clash eller samlingsplattan
- ”Snap” med The Jam.
Fungerar perfekt som gålåtar, likaså. Efter det här kan kvällen bara bli bättre.
Tjejmiddag
(varning för grovt icke-korrekta generaliserande könsstereotyper)
Precis som grabbar trivs bra ihop så är det samma sak med tjejer. Ingen förstår en tjej så bra som en annan tjej. Särskilt inte när man behöver prata av sig (vilket grabbar är sämre på). Så medan du och dina väninnor inför er utekväll sitter och intar sushi och dricker vin och pratar om irriterande partners, misslyckade dejter och annat som ibland förmörkar tillvaron finns det alltid ett antal perfekta låtar. Eftersom ingen förstår en tjej så bra som en annan tjej så blir det mest kvinnliga artister. Tjejer är inte så albumorienterade som killar så det blir mest singlar. Lämpliga förslag är
- ”Girls” med Beyoncé
- ”Caught out there” med Kelis
- ”Ex-girlfriend” med No Doubt
- ”So what” med Pink
- ”Express yourself” med Madonna
- ”Independent Women” med Destiny’s Child
- ”Work it” med Missy Elliot
- ”Smile” med Lily Allen eller i stort sett vilka singlar som helst med både
- Jessie Ware och
- Sade.
Givetvis bör de mer fartiga låtarna spelas mot slutet av kvällen när det även börjar rycka i tjejernas gå-ut-nerver. Efter det här kan kvällen bara bli bättre.
Prat, Mat & Musikmeny:
Robert Ahlman