1974 fann jag den här lokalttidningen uppe på en vind i ett övergivet förråd på Vårdklockegatan där jag då bodde med härlig utsikt utöver Visbys vackra tak samt Östersjön som ibland låg där snällt spegelblank och andra dagar visade sin värsta våghalsiga sida. Då var det alltså 30 år sedan sjökatastrofen hände.
1944 när den här båtfärden hemåt Visby skedde var det säkert inga våghalsar ombord där på Ångfartyget Hansa som bara skulle frakta gods och fredliga passagerare hem till sin älskade ö.
Ute i världen var det oroligt men vårt neutrala land hade ju hittills klarat sig gott mot krigets fasor. Nu sänktes det brutalt under denna färd som skulle bli de sista för Hansa. Förövarna kom undan men lämnade sorgens spår och fientliga frågor efter sig som ännu känns obesvarade.
Visst fantiserade jag ibland när jag blickade på min dramatiska löpsedel, tänk om det skulle hända nåt när jag själv tar en fredlig färjetur. Så en historisk tanke till de som förgäves väntade på båtens anlöp denna bistra kalla novemberdag.
Nu när Jakob Ringbom släpper sin bok så får min fantasi säkert fäste i nåt fantastiskt spännande och jag ser verkligen fram emot att få läsa mer nu när jag generöst fått kika i första kapitlet i hans personliga fint maskinskrivna roman som släpps idag! Spänningen stiger!
Östersjön 24 november 1944, kl. 12.05
Pratt & Whittney-motorerna skrek av varvtalet efter den senaste giren som pressade luft under högervingen när flygplanet fullbordade kursändringen. De nitade vingarna skakade av påfrestningen. Mot de blygrå molnen avtecknades knappt den silvergrå flygkroppen som hade en knapp höjd om 80 meter över det öppna havet. Vattenytan nedanför slets sönder av de kraftiga dyningarna som lät vita gäss rida dess vågor. DC-3:an fortsatte med samma motorpådrag ett fåtal sekunder innan planet åter girade med en sådan kraft att väskor och andra lösa föremål kastades ned i mittgången, framför fötterna på de sjutton passagerarna.
http://jakobringbom.wordpress.com/las-forsta-kapitlet-har-2/
Boktips för fortsatt spänning: